Jevligt random

Det hela började med en matvägrande Olivia i onsdags och slutade på Astrid Lindgrens Barnssjukhus inatt. Det visade sig, efter ett besök på bvc och två besök på Astrid Lindgrens att bebis har urinvägsinfektion. Tur att jag och Felix stått på oss och sagt att det är nåt fel på vår lilla. Vi fick kräva att ett urinprov togs inatt då vi misstänkte infektion eftersom hon gråtit varje gång hon kissade.

Jag måste säga att bemötandet på ALB varit lååångt under all kritik. Varenda person vi mött från inskrivningen vid kassan till läkarn och sköterskan som skulle ge Olivia antibiotika har varit otrevlig och rent ut sagt vidrig.

De har dumförklarat oss som föräldrar, de presenterar sig inte när de kommer in i rummet, de är hårdhänta och totalt oförsiktiga när de hanterar lillan. Ena sköterskan stack ner sprutan med antibiotika så långt ner i halsen på Olivia att hon fick spasmer och kräktes upp typ all mat hon någonsin ätit. Olivia är en liten kräkis, hon brukar kräkas efter matning men det här var det värsta jag sett. Vi blev oroliga att det var nåt nytt symptom så mycket som hon kräktes. Idioten till sköterska skrattade lite lamt fram ett "ojoj här var det nån som inte alls ville ha medicin" samtidigt som hon med våld fortsatt tryckte ner sprutan i halsen. Vi fick inte ens torka upp spyan runt munnen på lillan och hon bara fortsatte kräkas. Nej, dit går vi inte igen!

Jag funderar starkt på att börja gå till barnsjukhuset Martina som ligger vid Sophiahemmet. Det kostar en hel del då det är privat men jag hoppar hellre mitt Sats kort varje månad mot ett medlemsskap där. De ska vara bra och har tydligen väldigt korta väntetider. Bara det bästa är gott nog för min lilla.