Jevligt random

Jag känner mig otålig, orolig, olustig... Varför ska just jag gå över tiden? Finns det nånting jag kan göra för att snabba på det hela? Är det farligt? Hur länge ska jag vänta? Mår bebisen bra? Hur täta sammandragningar ska man ha? Varje morgon vaknar jag besviken över att jag fått en god natts sömn, för det betyder ju att bebis inte är på väg.

Jag vet ju själv och har oxå fått höra mycket att nästan alla förstföderskor föder senare än beräknat, att det bara är att bida tiden, det inte är någon som helst fara, bebis mår bra.

Sen så får man höra alla dessa råd och tips av alla som har barn. "Ta  det lugnt. Den kommer när den är redo." "Var glad att du har några extra dagar att vila." "Ät mycket pasta, det gjorde jag, du behöver energin."

Jag är inte otacksam, glad för att jag får stöd men samtidigt känner jag att ,kom igen för fan, du var nog oxå lite trött och nervös på slutet när/om du gick över tiden.

Nu måste jag hitta på saker att göra varje dag för att distrahera mig, få tankarna åt annat håll. Svårt som fan men vad göra, kan ju inte bara sitta och vara orolig hela dagarna och kolla klockan med 15 minuters intervaller. Ska följa med Felix till jobbet, som ett sjukt litet barn som för följa med pappa en dag till kontoret och sitta tyst och måla teckningar av flygande sockerbitar...