Dan före dopparedan
P: Äntligen är den så här. Dagen innan min födelsedag. Men nåt är off, fel.
Det känns inte lika speciellt som det brukar. Jag är inte lika peppad som jag vanligtvis är. But why? Betyder det här att jag håller på att mogna och växa upp? Jag vill inte det, vill ju fortsätta vara lika glad som ett barn för att jag fyller år. Det kan ju ha att göra med att jag håller på att ladda inför en annan stundande födelsedag. Min bebis ska ju komma om 28 dagar. Men ändå, jag slutar ju inte existera bara för att jag får barn.
Kanske är det för att jag inte kommer ha nåt stort kalas som jag alltid annars har. Får se till att jag firar ordentligt hela veckan istället. Börjar med att hänga med Alice idag, det kan ju inte bli annat än bra.
Vi firade ju mig ordentligt 2005

Och 2006, när jag verkligen ville få allt att handla om mig och bara mig
genom att meddela folk om att det var ett blackparty medan jag själv dök
upp i en blodröd klänning och tillhörande kanintänder tydligen. Mickis ville ju
självklart oxå vara med.

Och igen, men lite mer behärskat, 2007 då även älskade Masse dök upp

2008 tyckte jag att det skulle göras med lite flärd och glammour. Ignorera posen.

Och så förra året, som tydligen blev det sista av sitt slag. Eller?

Kommentarer
Trackback