Jevligt random

Känner du mig? Känner vi varann ytligt eller är vi väl bekanta? I vilket som helst av fallen så vill jag ta tillfället i akt att be om ursäkt.

Du som känner mig vet ju att jag gillar att provocera och säga saker som chockar. Jag går igång på att se den där undran i folks ögon när jag sagt nåt opassande. Jag vet, är säkert sjuk på nåt sätt men wtf.

Nåväl, bakis ångesten har jag fått från att jag igår var hos en bekant som påminde mig om ett tillfälle där jag varit full. Full och pinsam. Delat med mig av lite för privata saker. Delat med mig av vissa tvivelaktiga åsikter till hennes sambo. Förlåt, förlåt, förlåt. Jag förstår genast varför jag har så få vänner men så många bekanta. Folk blir väl vettskrämda och tror jag är ett riktigt miffo för hur jag beter mig på fyllan. Jag är som mig själv bara lite mer.

Eller ganska mycket mer. Mycket mer provocerande, ännu mer uppmärksamhetssökande och desto mer full av kärlek.

Så finaste du, godta min ursäkt ifall jag varit elak eller konstig nån gång på fyllan och ge mig en chans att bli din vän och inte bara en knäpp full bekant. Nu ska jag ut och fira helg. I nykterhetens tecken.

Nykter var jag inte men kul hade jag!